KaosJohanna’s Weblog

Hello, and thank you for your question.

Now, I’m not one to say that either love or technology is easy. Quite the opposite actually. But I must say that if I was born, raised and single in India, technology would be the best thing happening to me since home delivery service. The days of letting your parents look through their black books in hope for some friends giving birth to the perfect son an appropriate amount of years ago and under the correct pattern of stars, are over. Hundreds of dating sites are popping up with search engines making sure there will be no temptation of men and women with the wrong education level, star sign or even caste if you wish to fill in that box. Viola! A whole page with Libras of my own sort.

Even the parents can advertise their sons and daughters in newspapers, regional or national depending on were you want them to end up.

I met a man on the train to Goa who was on his way to meet his wife. He’d been living in the states for the last seven years and they met on the internet when he realized how difficult it would be to find a good Indian girl in Iowa. Who was also an Aquarius. After one week of chatting including the crucial first time using a webcam, three phone calls, and two phone calls between the parents, later- the deal was closed.

Dating sites in Sweden might not lead up to forever lasting golden shining love that often, but then again we categorize our prince charmings after categories impossible to check, measure or get rock hard proof in. How many forest walks will he really want to take? Will he still be a “baby-person” at two o’clock when it´s time to change diapers? No, there is really no need to even divide those baby- persons from the “I-like-to-live-free-persons” or the hockey lovers from the footballers. But when it comes to India it’s a totally different story. After all, once a Libra, always a Libra.

Här kommer några av mina favoriter. Njut!

http://www.youtube.com/watch?v=Qo3mnXGbJlg

http://www.youtube.com/watch?v=hXyijizUsJ4

Pangea är över. Kvällen, och hela projektet var en succé. Och ni undrar säkert varför inte ett ord skrivits om det hela här efter den tionde. Varför jag inte nämnt barnen, golvet som var fullt av indier och  de reflektioner som skedde på plats om världen och den märkliga humor som fyller den. Sanningen- jag har varit helt deppig. Tom. Projektet förlöstes, och kvar stod jag. Alla ni som spelat teater har säkert mer än en gång blivit varnade för det- den post föreställnings depresionen som kommer när veckor av repetiition är över. Men ingen har varnat oss projektarbetare om tomheten som kommer emot en när telefonen slutar ringa. Men jag meddelar alltså här- det hela var en stor succé. Dagen efter var vi på framsidan av tidningarna, på TV och radio och överallt. Jag var stolt, trött och tom. Lägger upp min favorit film från kvällen här och lite bilder. Hoppas att ni var där med oss, och att ni njöt lika mycket som vi. Den där kvällen. Då världen kom till Dharavi.

Lördag är runt hörnet och tiden går plötsligt så snabbt. Det är press och viktiga människor, samtal dit och hit, pengar och teknik. Trötthet av magsjukan byts mot adrenalinkickar av människor man längtat efter att få träffa, drömmar som uttrycks och uppfylls. Och sen till magsjuka igen. Tyvärr.

Med reklam som går på internationell TV och som passerar mig på nätets alla sidor är det lätt att bli nervös. Men these boots were made for walking, och det hela går som smort. Även om stövlarna ibland känns stora. Det är bara att komma ihåg vad som är viktigt för mig i det här projektet. Att få vara en del av det. Att få göra allt det som låter klyschigt. Strunta i gränser och föra samman. Vidga vyer. Som sagt klyschor. Som är på riktigt.

Och att jag älskar film. Att film i bästa fall är DNA. Och att även om film inte förändrar världen, sä gör människor som ser film det.

Wow. That´s one hell of a question you´ve got there Mr. Pompei. There is a lot of things to say about all of it, but some how I don´t think my answers would make either one of us much the wiser. I could talk about the fact that there of course is a plan some where in a government safe about how to make India sustainable. And that the education here in India is climbing the top 50 (the design school made Business Weeks top 20 of the worlds best educations. Just like The Kaospilots). And that though there is a huge part of the population that can’t read or write there are some really impressive programs to make sure that education reaches everyone. (And here I want to raise my glass to my Kaospilot friend Siri who got internet in to the slum area, with instructors to go, in her three months here.)

And if “they earlier in their economic and social development will realize that material resources are finite yet human resources (such as creativity, innovation and expression) are infinite”? Well Mr. Pompei. All I know is that when it comes to realizing the power within, the joy of creativity versus the fact that material resources are finite, the fact that the people of India relied on a bunch of Hindu Gods and Buddha himself while we were still longing for hammers to make thunder with, sure rises the question if we aren´t to blame for that one and the ones who should learn.

Well. As I said. This isn´t really making us much the wiser. So what´s the real question here? If they will learn from our mistakes? Frankly- If we can´t even learn from our own mistakes, unsigned Kyoto agreements and all, how could we expect them to? And if we can´t learn from all the things that India has done right, spiritual awareness, making it possible to live a good life out of nothing, we´re not really one to talk. So am I sitting here, pessimistic and all, saying that people don’t learn? Well, Mr. Pompei. In the words of a man who might know nothing, or just might have understood it all- People just aint no good.

Jag var mycket ressugen redan som liten. Jag brukade sitta på golvet i källaren och bläddra i mamma och pappas album. Bilder med brunbrända människor under palmer, vackra blommor och stora hav. Och så var det mammas historia. Om den där gången då hon blev magsjuk. Jag tror det var i Tunisien. Jag vet inte varför jag minns den så väl. Jag har hört den en två tre gånger, berättad för olika personer. Jag tyckte hur som helst att det var ett coolt resminne, liten och oförstående som jag var om en ordentlig magsjuka. Tänkte att hon nog måste ätit något väldigt exotiskt med små rosa paraply i och tomtebloss. Det var innan Indien. Innan igår. Innan det jag misstänker något så oexotiskt som en toast med smör förgiftade mig till den milda grad att jag åberopat alla gudar jag kan hitta i guideboken. Jag vill skona er från detaljer om toalettbesök och dylikt, men att en klunk cola kan resultera i 15 minuters kräkande förstår jag inte. Och att man kan ligga under fyra yllefiltar i denna värme och fortfarande skaka av köld. Och svimma?! Jag är väl inte typen som svimmar? Men jo då. På Café Mondegaar kommer jag nu alltid vara känd som den otrevliga svensken som plötsligt satte sig ner på golvet. Så går livet i Mumbai. Och den enda glädjen i det hela är att nu har jag min matförgiftningshistoria att berätta för mina framtida barn. Om när mamma var i stora Mumbai och blev sjuk av en toast. Utan rosa paraply. Och utan Tomtebloss.

Rörelsen is up and moving! Dagen igår tillbringades i Bandara där det samlades in drömmar om hur världen kan förändras. Inspirerande och gåshud framkallande. Så stolt och imponerad av vårt team. På kuppen föddes en efterlängtad nyförälskelse i Indien och dess smutsiga skönhet. Idag är kroppen lite småsjuk och ikväll tas det in ett stycke dunderkonsult i form av Mick Cordero för att hjälpa oss att höja vår gruppdynamik till samma nivå som vårt arbetsresultat. Surfa in snart igen för den spännande uppföljningen…

Det händer att man gråter. Man är ledsen. Trött. Glad. Överväldigad. Det är okej att gråta. Men Johanna gråter när hon byter hotell. När jag lämnade Cowies. När jag lämnade Carltons. När jag lämnade Lemon Tree. Och idag. När jag bara bytte rum på Regency Inn. Jag vet inte varför jag gråter. Kanske är det viktigt med ett ”hem” när staden hela tiden spelar en mentala spratt? Kanske håller jag på att bli galen? Det enda jag vet är att jag gråter. Över att ha lämnat rum 107 för 204. För att jag lämnade Cowies, Carltons och LemonTree. Jag gråter för alla, utom Hotell Apollo. Jag kommer aldrig gråta över Hotell Apollo.

Så är det kanske slutligen bestämt. Jag är en oregelbunden bloggare. Av den värsta sorten. Tre veckors uppehåll, och jag har säkert förlorat en mängd av er läsare. Men för er trogna som är kvar lovar jag nu att göra bättring. Efter två veckors lyxande på överdådigt hotell i Goa är jag tillbaka för skaka om världen rejält med en intensiv sista arbetsvecka innan det är dags att sända i Dharavi. Min batteriladdare åkte planet hem till Sverige igår, och efter två veckor med honom har jag styrkan tillbaka att ta mig ann Mumbai igen. Big Balooon-försäljare och häng-blängare. They can´t touch me now.

För att se hur det går för oss- låt dig inspireras av världens alla drömmar genom vår nya rörelse på http://sayitoutloud08.wordpress.com/, och delta själv! 

Och glöm så klart inte att kolla in PangeaDay den tionde. Och för lite efterspel och information om vårt fortsatta arbete kom och prata med mig på Moving Images den 10 juni i Malmö!