KaosJohanna’s Weblog

I en vecka har jag nu haft den där pulserande känslan i blodet att det snart händer. Något stort. Det har känts som att var dag och sekund som går är  steget närmre. Mot vad vet jag inte. Bara att det är stort. Livsförändrande. Och utanför mig själv.  Jag älskar  den känslan, och oroa er inte , jag är fullt medveten om flummighetskvoten i det hela. Jag skulle kunna nämna komponenter som universum och livspuls. Men jag gör det inte. Jag berättar bara kort om hur min magkänsla säger mig att jag är på väg mot en utmaning värdig både mig och namnet. Längtar efter att få utmanas in i märgen, sträcka mig långt över redan överskridna gränser och förhoppningsvis komma över på andra sidan. Veckans schemalagda lektioner har haft ett innehåll av så väl buddhism och bejakande kommunikation som företagsmodeller inspirerade av gerillakrig. Alla Johannas sidor har fått arbeta. Hårt.  Tacksam för det.