KaosJohanna’s Weblog

Från min frukostplats på Brödrarna Carltons hotell har jag utsikt över ett av världens dyraste hotell- Taj Mahal. Det ligger så nära att till och med jag skulle träffa hotellet vid kast med liten boll. Ännu närmre ligger Mumbais tidigare bästa bordell. Jag vet inte vad man lägger i ordet bästa, men den ligger hur som helst så nära att det är in genom den jag ser när jag äter frukost. Rutorna är utslagna så när som på ett, där ett hjärta och initialerna G.R är inritat i smutsen. Och här sitter jag på morgonen . Äter yogurt och studerar kvinnan i det urringade nattlinnet som ogenerat på ett icke-indiskt vis lutar sig ut genom fönstret. Och där hänger hon, med sitt kaffe och studerar den rödhåriga kvinnan som trött hänger i sin stol med tvivelaktig frukost i knäet. Och över oss båda vakar Taj Mahal, med te som är dyrare än båda våras timlön.

Så, lite skamset ber jag om ursäkt för den alltför långa tid som gått mellan mina senaste inlägg. En vecka lika full av arbete som av hög feber har passerat. Och i ärlighetens namn- vad svarar man på doktorns fråga om man hallucinerat? Jag vet faktiskt inte farbror doktorn. Ser han också människor med ballonger stora som en hel tolvåring, ett tiotal personer som fotograferar mig i smyg och en man som bajsar på gatan? Ja? Ok. Nej jag hallucinerar inte. Det är nog bara Indien.

First arriving in India, you´d might as well think that you just arrived in Happy-Gay-Land. Up and down the streets men walk hand in hand with their arms rapped around each other. The women are giggling away arm in arm, hands on each others hips. The subtle signs of love between a man and a woman are not to be found. Little would you know that the Section 377 watches over the city. Section 377 that makes sure that unnatural love making, also known as… entrance through the backdoor, will be punished with ten years in prison. That is if the police or your fellow citizen doesn´t catch up with you first. Then you´ll probably be able to spice your verdict of ten years up with harassment, torture and maybe even death.
Richard Florida asks in his book The rise of the creative class if a man from the fifties being transferred the year 2000 would be more confused than a man from 1900 being transformed to the 1950´s. The answer given is that the man from 1900 will be stunned by the technical advances, but that the man from the 50´s would win the Mr. Confused contest due to the many social changes and the acceptance level that has changed. Now, when Mr. Florida wrote this he was not writing it in, or even considering the country India. Mr. Confused would fit right in. Though the technical aspect of the country in many ways is remarkable, the social changes in terms of acceptance doesn´t seem to have moved an inch.
Now, there are many things to consider while talking about choosing to come out as a homosexual in India. First of all- Taking a partner of the same sex would mean choosing love and maybe even passion over convenience. Not even the heterosexuals in India are spoiled with marrying for love. Love and passion, likely to go away, des not make for a good life plan. One other thing to consider is that men and women are kept apart from birth to the day they get married in terms of being able develop and exploring sexuality. According to many books and articles this results in that many more than the 100 million homosexuals in India first sexual experiences are actually with someone of your own sex. Add the blame and guilt and there you have one explanation to way no one talks about homosexuality.
Having said this, one should also know that India is as consistent in their views and laws on homosexuality as the U.S is on the death penalty. In more liberal cities, like Mumbai, homosexuals are more accepted, and in Goa there have even been a couple of gay marriages taking place. The smaller villages are as in the rest of the world small universes of their own. If the people in the village think that “carnal intercourse against the order of nature” is ok, then of course there should be some good old carnal intercourse against the order of nature going on.
Then of course there is the money, and the caste system. A prince of India just stepped out of the closet and right into Oprah Winfreys couch and all the living rooms in the world. No biggy. If you can afford the security. So, if you have the right money, friends, security, location and are prince enough, being gay in India might be ok. If not, you´re just suppose to remember that there is no such thing as homosexuals in India, and enjoy that you live in a country were cuddling with your own sex on the street is not considered gay even by the smallest minded person in the country.

Hemkomsten till Mumbai blev lite av en chock. Någonstans under den korta resan glömde jag bort hetsen och aggressiviteten hos taxichaufförerna, försäljarna och männen på gatan. Men så var jag till sist trygg på mitt rum, med den alarmerande staden på tryggt avstånd utanför balkongen. Jag har många gånger huserat hos värdfamiljer i mitt liv, och jag funderade på det även denna resa. En bra möjlighet att komma nära kulturen och blahablaha. Men mitt ökande behov av integritet och rätten till men egen tid fick mig att denna gång hyra in mig på ett hostel. På Carltons. Och i natt insåg jag att visst bor hos en värdfamilj. Vi deltar i varenda del av brödarna Carltons liv. De väntar i samma kö som vi på korridorernas få handfat i sina små höfthandukar med raklödder i hela ansiktet på morgnarna. De äter frukost på balkongen strax efter oss och jag är varje dag ofrivilligt vittne till deras bråk om allt från hur hostelet ska skötas till om Mona-Lisa är en sångerska eller en kristen Gud. Jag ser dem dricka öl med sina vänner och varje kväll smyger jag förbi när de i receptionen tänder ny rökelse och ber till de många färgglada gudar som huserar på väggen i receptionen. Och på natten hoppar jag över dem där de ligger och sover på golvet i min jakt på en toalett. Så lever min värdfamilj här i Mumbai. Och för bara 350 rupies natten får jag bo hos dem, med så mycket integritet och egentid jag vill. En bra deal.

Så kom påsken till Indien och Johanna tog sina vänner i handen och åkte till Goa. Jo då. Hippieparadiset Goa är en lika bra plats att fira påsk som någon, och då monsunregnet anlände samma dag som vi så var det heller ingen större skillnad från denna högtids firande i gamla och fria Sverige. Veckan som gått har spenderats på en veranda högst upp på en sluttning med en utsikt att döda för. Där har det varvats Sex in the city-avsnitt av indiskt olaglig kvalité med otillfredsställande litteratur och blöta promenader till diverse hak för mat. Och visst är Goa fint. Och om ens sinne klarar av människor som ogenerat tar på sig rollen som hippies med alla dess tillbehör i kombination med en alltför låg ålder så är Goa ett riktigt fint ställe. Bara här kan man fråga om en stol snart är ledig och få svaret ”Nä, ni ska nog ta en annan. Han har suttit där sedan december”. Och bara här kan man med 30 i solskyddsfaktor, invirad i sarong, under ett parasol, i molnigt väder och regn, bränna sig så till den milda grad att mat och dryck inte kan förtäras då den passerar de delar av kroppen som blivit brända.

Arbetet har nu satt igång på riktigt, och Pangea Day gruppen börjar försiktigt sträcka på sig. Jag kan glatt meddela att jag nu är projektledare i denna grupp på nio, en utmaning jag ser fram emot med fjärilar i magen. För er som inte känner till projektet så handlar det om att ge världens människor en inblick i varandas liv genom film. Den 10 maj kommer det runt om i världen på bästa Live Aid-manér visas fyra timmars film och inspirerande tal samtidigt via TV, internet och mobiltelefoner. En känsla av att hela världen går in i samma biosalong och delar samma upplevelse. 8 av städerna kommer att sändas live, och Mumbai är en av dem tillsammans med blad annat New York och Tel-Aviv. Filmerna kommer att låta oss se världen genom någons ögon, och även om film i sig inte förändrar världen så kan dess publik göra det. Är så väldigt stolt över att få vara en del av detta.

Har ni också sådana dagar ibland? När allt bara stämmer? När man för 20 svenska kronor mer om dagen plötsligt bor i ett rum med indiskt kakel på golvet, vita höga vägar med en gammal turkos indisk balkongdörr som vätter mot en vacker indisk byggnad och där bakom havet? En sådan dag då man plötsligt befinner sig i ett vackert bibliotek som mest påminner om en kyrka och hör tystnad för första gången på en vecka som känts längre än livet självt? En sådan dag då man med sina medarbetare går igenom projektet och inser att det är det projektet du letandes väntat på i hela ditt liv? Att du ska ägna tre månader åt något som är så mycket större än dig själv och kanske ett stort steg mot en bättre värld? Att du ska göra det med människor som känner likadant och som du har den största respekt för? En sådan dag då du vet att du om några timmar sitter på en takterass och ser lyktorna brinna ikapp med solnedgången över Mumbai? Ibland har jag sådana dagar.

Dear Mr. Webber,I would like to start with thanking you for your question. I´ve had good time thinking about all the different aspects of it, trying to get a bit closer to an answer. The answer could easily turn in to an essay, but I’ll try to give my view on the matter in short. We had an interesting meeting with Dr. Savant who is a hotshot within the world of the University of Mumbai, discussing India’s new status in the world. He and his friend Sunita told us that the people here, upper class as well as the people living in the slum, can feel the difference in economic standard. The rich get richer, and the poor can afford to eat. They also claimed that all people are aware of and feel how they are becoming a super power within the next 20 years, though I must say that I do not experience that people I´ve met who are less fortunate are aware of this. They are convinced that India is the best country in the world, but more in a patriotic way then in a global awareness sort of a way. The people that we´ve asked about how the transition of the country in general, such as health care, infrastructure and environment is handled we only gats answers like “There is a plan”, no details shared. One of the business moguls we come to know here said that Mumbai only functions because God has mercy, meaning that the system on the paper doesn´t work. The Harvard students who came to Mumbai to study the structure of this place had to go home after a couple of months with no answers but that this place really shouldn´t be able to function. But then again, it does. And yes, people are handling the transition. More people are going to university then ever before to have a piece of the new India. And since women aren’t offered jobs in the same extent as men and there for continues to study in a higher level, at the same time as the students from wealthy family’s go right into the family business but the poor students just keeps on going, by the time the country explodes the top of the society may be the most interesting in the world. Business is growing by the minuet, in the big offices and the small street stands. And depending on whom you ask India is the next U.S, or just the best country in the world.

Förutom att några av oss denna vecka blivit attackerade av arga apor, så har jag slutligen låtit plånboken tala och jag har lämnat den mjuka sängen med AC. Jag huserar nu i ett litet rum en lagom bit under acceptabel levnadsstandard och hjärnan arbetar övertid med hur jag ska kunna pimpa upp det hela. Än så länge är alla försök annurlunda men inte bättre. Projektbörsen har gått av stapeln och jag har fått mitt jobb för tre månader här i Mumbai. Jag skulle inte kunna hittat ett bättre projekt. Spana in www.pangeaday.org! Vi ska få det hela att hända i Mumbai och vi kommer att göra det bra! För att utmana fler sidor min utmattade hjärna har jag också lite sidoprojekt på G. Dels ”I have a dream”, som handlar om barns drömmar runt om i världen, dels ett sammarbete med fantastiska Jannica som har ordnat oss ett möte på Indiska Vogue. Samt min egen radiodokumentär. Vidare än så ska jag inte behöva spänna min duk för att komma hem nöjd och tillfredställd med mitt arbete. Så, mamma, nu vet vi vad du ska svara när det frågar vad det är din dotter gör egentligen. Eller fortsätt säga att jag är pilot i kaosartade länder. Det blir kanske enklast så…

1. Muta någon för att få tag på två avsnitt av Grey´s anatomy. Se dem i sträck i en säng under fläkt. Använd hörlurar så du inte hör argsinta tutor och diverse mystiska ljud. Gråt gärna lite när det blir romantiskt.

2. Klä dig som en backpacker även om du har som princip att inte göra detta. Nu smälter du åtminstone in i en mängd.

3. Ät på ett ställe där du kan få ett bord där du stirrar in i väggen. Visserligen är det fortfarande tusen människor som stirrar på dig, men du ser dem inte. Syns inte =finns inte.

4. Handla något från ett stånd och pruta inte. Betala ett fint överpris som i Sverige. Gå gärna och gräm dig lite. Som hemma.

5. Hitta en ”dyr” (tänk inte på att dyrt är som en svensk billig lunch hemma, utan upprepa mantran som ”det här förtjänar jag” eller ”man ska unna sig”) italiensk restaurang och ät det du alltid beställer hemma.